Text: Olof Carlson   Bilder: Thorbjörn Svahn

Tredje rundan för året. Lönneberga var det självklara målet den här gången. Det var ju premiär för Veteran- och klassikerträffarna.

Så vi drog iväg genom skogen, den där lilla skumpia vägen över Horvan. Och den har vi ju kört förr, så visst hittade vi fram.

Solen sken och fåglarna kvittrade. Fast det hör vi ju inte så mycket av innanför hjälmen. Men när det är kanonväder så blir det folk på de här tillställningarna.

Så mycket att infrastrukturen (läs kaffeserveringen) på Lönneberga näst intill klappade ihop.

Några i gänget gick direkt och ställde sig i kaffekön när vi kom fram. Vi andra gick en sväng och beundrade gamla bilar, motorcyklar och allt annat som fanns på grusplanen utanför.

Det gick väl någon timma eller så, innan vi hade gått igenom utbudet.

Då tyckte vi det var dags att rulla vidare. Så vi gick upp för trappan och berättade beslutet för grabbarna i kön. Som då var nästan framme vid kassan. De blev inte glada.

Följden blev att de valde att stanna för en fika, medan vi drog vidare till myggen vid Linden och en egen fikapaus vid badplatsen. Utan köer.

Det var ett stort gäng som drog iväg. 16 glada moppers lämnade kaffestugan i Hembygdsparken. Och 15 glada moppers kom fram till Lönnebergaboa.

En inte fullt så glad mopper, Sven, tappade svänghjulet strax utanför samhället och fick vända om.

­ ”Tur att det var så mycket nedförsbackar” sa han, när han en stund senare dök upp i Lönneberga. Med fru och bil.

Olle i Vena, en man och en notalgimack du bör hälsa på.