En traktor, en till traktor… En traktor.

Lär någon gammal sovjetledare ha sagt. Men då var det ändå inte Traktorfestivalen i Vena han tänkte på.

Men här var det gott om traktorer ändå. Ett 30-tal närmare bestämt.

Men frågan är ändå om inte tvåhjulingarna var i majoritet den här gången. BSA-klubben var där med sina blänkande, och mindre blänkande pjäser.

Och vi var där. 10 av oss i alla fall. Vi drog iväg från Kaffestugan och via en stunds offroadövning i Visböle by kom vi fram lagom när festivalen fått upp farten.

Vi radade upp våra maskiner näst intill BSA-klubbens, på säkert avstånd från backande traktorer, och lät publiken beundra dem.  Själva lät vi oss väl smaka av kaffet…

Mycket var sig likt på festivalen, men mycket var det inte. Den evighetslånga traktorparaden framför scenen har gått i himlen in och det var välgörande. I stället gick Karl-Henry Dehlin omkring med bärbar mikrofon och försökte få utställarna att säga några ord.

Det gjorde Thorbjörn. Och Sven.

Vicke hade turen med sig och fick pris för sin gamla raketare, dagens finaste moped enligt publiken. Och visst ligger det en poäng i det. Den har ju en alldeles naturlig patina, som ännu inte hunnit ta överhanden.

Hemfärden inleddes med ett studiebesök i Tommys lada, där han har en del av moppeparken. Spännande att se, Björkenäs har förstås fler. Men inte så många.

Därefter körde vi vidare hemåt, mot Sönnerhult först. Och sedan den traditionella, och omskakande, vägen förbi Skatsjön. Den vägen vi brukar åka till Traktorfestivalen.

Text och foto: Olof Carlson