Vilse. 100 procent av de startande i mopperallyt körde vilse på Tvåhjulingens Dag i Hjorted.

Alla åtta (!) fick se betydligt mer av Hjortedstrakten än vad arrangörerna hade tänkt sig. Mest på grund av alldeles för diskret pilning.

Nåja, vi börjar från början. Sven, Janne, Percy och undertecknad träffades som vanligt vid Kaffestugan för att ta iväg på äventyr. Med friskt mod moppade vi i väg mot Venaskogarna.

I ett dike en bit från Vena, alldeles intill en röd brevlåda hittade vi Jörgen.

Så vi var fem små moppepojkar som drog iväg till Getterums Bygdegård där startplatsen var.

Resan dit gick utan mankemang, incheckning och start likaså.

Vi fick till och med en riktigt bra karta i näven, tillsammans med tippelappen.

Så bar det ut på tur. ”Ta till vänster när ni kommer ut på vägen” sa tjejen vid startbordet. Och det gjorde vi.

Något så in i helsicke till vänster. Vi stod på friskt fram till första frågan och en bit till. Percy larmade om en liten ljusblå skylt vid vägkanten på ett ställe.

” Men va fan, det är ju en cykel på skylten, den gäller inte oss” tänkte vi. Percy, Janne, och Jag alltså. Resten av gänget såg aldrig skylten ens. Det var stram vajer raka spåret förbi.

Och vi våra nöt hängde på.

Kilometrarna blev till mil. Utan att vi såg skymten av varken frågor eller pilar. Vi började ana ugglor i mossen. Men så dök det upp en klisterdekal med en cykel på en vägvisare. Där måste det vara tänkte vi. Grupp två, med bland andra Sven och Jörgen, Stig från Åtvidaberg och ett par lokala åkare stod på rakt fram ända till Krokstorps idrottsplats, där de fick ringa bygdegården efter hjälp.

Under tiden svängde vi in vid cykelskylten och fick en, visserligen kanonfin, men lång extrasväng. En grusväg så krokig så om en snok hade försökt krypa vägen fram, hade den skadat ryggen.

Det var en sex kilometer lång uppförsbacke, som till slut kom ut på vägen mellan Kristdala och Fårbo. Vilket vi upptäckte när vi kom fram. Och då var det så dags. Det visade sig att vi var gott och väl en mil utanför kartan…

Så det var bara att vända på klacken och köra tillbaka. Och döm om vår förvåning när det  var uppförbacke hela förbannade vägen tillbaka också. Någon hade tippat på vägen medan vi stod och snackade.

Nåväl vi kom tillbaka ut på asfalten där vi började. Utan att bli klokare för det. Så kom någon på att det fanns ett vägbyte ett par kilometer in på vägen. ”Kanske vi körde fel där”.

Så vi vände igen, in på lilla vägen och fram till vägskälet och svängde in på den lite mindre vägen. Den slingrade sig fram några kilometer fram till ett fallfärdigt sågverk. Vi fortsatte några hundra meter till ut på ett hygge. Där tog vägen slut. Snopet. Men vi snurrade runt och körde tillbaka mot civiliserade trakter. Vi ville iväg innan huvudjägarna överföll oss. När man är i trakter där ingen mänsklig hand har satt sin fot måste man vara försiktig.

På vägen ut mötte vi en ”fast bolänning” som de säger på Gotland, och Percy försökte fråga om vägen. Men det är ju inte lätt när man inte vet vart man ska. Han visste inte var han var, och inte vart han skulle. Det blev en aningen animerad konversation vid vägkanten. Så efteråt var han lika frågande som innan.

Nåväl, efter en stund var tillbaka i asfalterade trakter. Vi bestämde oss för att köra tillbaka till första frågan, 18 kilometer bort. Det var ju där vi tappade kontakten med verkligheten. Så det gjorde vi. Sedan svängde vi in vid cykelskylten som Percy hade hittat för ett par timmar sedan och det dröjde inte länge förrän vi hittade fråga två. ”Hurra, vi är tillbaka på banan igen” lät det unisona jubelropet.

Härifrån och till Mål gick det lättare. Det handlade bara om att ta det väldigt nätt i vägkorsningarna och spana efter de diskreta skyltarna.

Under tiden hade det andra gänget tagit fram till fikapausen halvvägs. Men den hittade aldrig vi. Däremot hittade vi alla tipsfrågorna. Vilket inte de andra gjorde.

Hur som haver, efter en del telefonerande kunde vi samla hela gänget i Getterums bygdegård igen, för fika kokekorv och teknikbanekörning.

Dagen slutade med att Percy och Janne fick dela andrapriset i tipstävlingen. Och sedan körde vi hem i rask takt.

Olof Carlson