Lite fart, lite äventyr och mycket vackra omgivningar. Rallyt i Åtvidaberg blev som väntat en höjdarupplevelse.

Förväntningarna var naturligtvis högt ställda när vi gav oss iväg, sju tappra moppers från Hultsfred. De flesta av oss hade ju varit här förr och åkt och vi visste att standarden brukar vara hög.

Och det var den nu också.

Som vanligt var det här jubileumsrallyt en rejält tilltagen runda, det var liksom lite lönt att ta ut moppen. Sex, sju mil någonstans. Precis lagom med en fikapaus på mitten.

Hultsfredsgänget bestod av Knabbis med brorsa, Mats, Vicke d.y, Lasse och så jag. Alla taggade till max innan starten vid Åssamuséet.

Precis som här i Hultsfred startade rallyt med en lång parad genom centrum, innan vi till slut släpptes lösa ut mot Mormorsgruvan till.

Så småningom slingrade vi oss fram till Sturefors och slussen där man satt upp ett par tipsfrågor och en kort stund senare till fikapaus i slottsparken. Snacka om ståndsmässig omgivning.

Fast vi fick förstås inte åka moppe ända fram. Men lite promenad satt heller inte fel. Och det gjorde inte mackorna heller. Ost och prickig korv, naturligtvis. Det hör mopperally till.

Efter Sturefors slussades vi vidare på vägar som blev mindre och mindre, mer och mer äventyrliga.

Det började med att två gäss blockerade vägen för Lasse. Och de vägrade släppa förbi honom. Bara tvärvägrade. Ungefär som den polska tullen på den tiden det begav sig.

Men efter en stund med de gruvligaste hotelser om både stekskorpa, ugnstermometer och svartsoppa gav de militanta fåglarna med sig och gick åt sidan.

En stund senare kom vi in på en liten traktorväg genom skogen. Arrangörerna hade varnat för halka i leran och det var nog befogat. Men det var skitkul. Gyttjan stod som en skärm kring moppen. Ända till framhjulet fastnade i ena hjulspåret och bakhjulet gled ner i det andra. Monarscootern  gick 50 meter på tvären genom vattenpölarna. Ungefär som Thorbjörns Mustang gör för jämnan…

Lite längre fram på sträckan stod en man mitt i väg och lät sitt vatten i godan ro. Bredvid låg en cykel och spärrade resten av vägen.

Att två mopeder klämde sig förbi med millimeter till godo rörde honom inte i ryggen.

Enligt vad vi hörde hade han tidigare dessutom legat raklång på vägen och i likhet med ankorna inte flyttat på sig godvilligt. Det var väldigt nära att han blivit påkörd.

Men det klarade sig och vi tog oss ända in till mål, blev serverade varmkorv och fick vara med på den högtidliga prisutdelningen.

På hemvägen gjorde vi dessutom ett matuppehåll på pizzerian i Kisa. Varm korv i all ära, men på en heldag som denna behövs det något mer rejält.

Det blev, som de säger i Wcccc, ”En sån där goer dag”. Speciellt som solen lyste över rallyt hela dagen lång. Utom en stund innan prisutdelningen. Då kom det en skvätt… Att hålla sig en hel dag, det går inte den här sommaren.

Olof Carlson