Knappt hade sadelkrampen efter Rumskullarallyt lugnat sig förrän det var dags igen. Nu var det hög tid för ett stycke finkultur. Vi skulle på museum. Moppemuseum.

Lasse var där, han har fått blodad tand på moppeåka. Janne var där. Med GPS-en osäkrad. Och Mats med sin fyrtaktshybrid. Och så jag förstås med gamla Floridan, moppen som vägrar ge upp.

Vi tuffade iväg fram på förmiddagen, fyra och en halv mil ska ju inte ta några tider, tyckte vi. Och det rullade på riktigt bra, vi kom fram till museet i god ordning. Tittade närmare på alla dessa klenoder – 98 stycken och två flygplan, sa innehavaren.

Tänk vad många spännande, man kanske inte alltid så lyckade lösningar som byggts in i mopedismens barndom. Allt från påhängare till Mustadscootern med skottkärrehjulen som hade en viss fallenhet för att välta framlänges.

Efter kaffe och glass på museets uteservering ändrades planen för hemresan. Åt helsicke med närmsta vägen.

Vi har varit vilse i Hjortedstrakten förr, och nu med tillgång till karta ville vi se var vi egentligen varit.

Så vi drog iväg ut mot Ishultstakten, förbi det gamla tingshuset (I tingshus vill man ju helst inte hamna) och så småningom hittade vi in på den lilla vägen vi åkte i fjol, när alla deltagarna i mopperallyt körde fel och bommade fikastoppet.

Backe upp och backe ner slingrade sig grusvägen genom storskogen. Så småningom kom vi fram till Karlsfors där det blev en bensträckare.

Karlsfors är en gammal industriort, med både kvarn och handpappersbruk. Numera finns dock bara forsen, ruinerna och den gamla pappersmaskinen kvar. Och ett sommarställe.

Från Karlsfors tuffade vi vidare längs vägen och kom så småningom ut på en något större väg, den mellan Kristdala och Fårbo. Från Kristdala drog vi sedan över Krokshult mot Basebo, trodde vi. Men Janne som ledde karavanen hade andra idéer. Han dök in på en liten, liten väg. Och vi hängde på. Och på det viset fick vi se väldigt mycket mer storskog här ute i nästan väglöst land.

Ett och annat gammalt torpställe fanns det dock. Och hur ensligt och väglöst det än låg, så nog attan stod det en tyskreggad Audi utanför…

Hur som haver, det här är också trakter där vi varit vilse. I varje fall en del av oss. Sista turen förra året, i hällande höstregn, var det ett gäng som kom rejält vilse här ute och med knapp nöd lyckades leta sig ut på kända vägar igen.

Så det blev ännu mera ”vilsenostalgi” med andra ord.

Men nu i dagsljus, och med Jannes GPS blev det inga sådana problem. Vi kom klockrent ut i Lerkärret som planerat. Och därifrån vidare till Hultsfred.

En liten nätt runda på 10 mil och några kilometer. Ska det vara, ska det vara rejält.

Olof Carlson

Rörligt trafikhinder.

Janne gör milkshake.

Bensträckare i Karlsfors.

Janne i Hjorteds mopedmuseum.

Villhafaktor.

Makalös manick.

Forsen är kvar...

...liksom pappersmaskinen i Karlsfors.