Den dammigaste turen på mycket länge gick till dammen i Hagelsrum. Inte underligt att det var dubbelt så dammigt den här torsdagskvällen. Det var dessutom fler moppeåkare än vanligt som samlades vid kaffestugan för att hänga med. Och som vanligt var det ingen som hade en aning om vart vi skulle åka.

Men det enhälliga beslutet blev i alla fall att dra iväg till Hagelsrum, på baksidan av Hulingen. Och så gjorde vi. Det blev början på ett inferno av damm.

För nu börjar sommartorkan slå till på allvar. Och med den kommer dammet…

Blåröken var det lilla, när gänget drog iväg. Min knallröda moppe antog snabbt en gråaktig ton, och för de övriga var det på liknande sätt. Och gråare och gråare blev det för varje kilometer.

Men kvällssolen gassade och det var riktigt varmt och skönt. Vi rullade vidare i godan ro och sköt undan tankarna på eventuell omfattande moppetvätt.

Vägen har vi kört förr, och den erbjöd inga oväntade sensationer. Bara ett mekstopp vid södra Hulingen när Persson avlusade tändstiftet och undertecknad skruvade fast avgasröret. Fast packningen hade brunnit upp, så det lät lika illa i alla fall.

Fikaborden vid masugnen (dock ej krematoriet i Mora) var lediga och här dukade vi raskt upp till fikapaus, innan vi med stillad aptit rullade vidare ner mot Målilla. Vi tog en stor omväg kring teatercaféet.

Tvärs igenom hela byn åkte vi, och tvärs igenom kyrkbyn. För att svänga vid Eken och köra upp mot Hammarsjöområdet. Fast innan vi svängde in fick återkomligen Tompa Svärd stanna till och göra som biskopen.  Han fick byta stift…

Var det en orm som låg på vägen. Något svart, hopslingrat… Det var inte helt lätt att se i dammet och motljuset.  Nej, det var ingen orm. Det var en moppekedja. Och en bit längre upp i backen stod mopedisten och undrade vart den hade tagit vägen.

Kedjan levererades dock på plats, och Sven letade upp ett nytt kedjelås i sina innehållsrika väskor. Och efter några minuter var vi på rull igen.

Vid bryggan i Hammarsjön blev det ånyo fikapaus och gäståkaren Henry från Jokkmokk trivdes som hemma bland knotten. Fast det gjorde inte vi andra. Så det blev en kort paus.

Den långa karavanen knattrade vidare och rev upp ännu mera damm. Och allra mest blev det när vi tog extrasvängen genom Åkebo och gamla vägen tillbaka till Hultsfred.

Nej nu får det räcka med bokstäver för i dag, jag måste gå ner i garaget och tvätta en moppe.

Olof Carlson