Den må likna en okapad vedhög när den ligger hoppackad. Men uppsatt enligt konstens regler blir hinderbanan väldigt uppskattad av väldigt många.

Det fick vi åtskilliga bevis för på Barkaby Flygfält utanför Stockholm. Tidningen Classic Vi var inbjudna att komma med banan till den stora veteranfordonsträffen. (Som Fest För Farfars Fordon – fast mycket större).

Så undertecknad fick hjälp av banmästaren Lasse Lundberg att packa in nästan hela banan i Jörgens nya släpkärra och så brann  det iväg till huvudstaden. Nästan hela? Ja några delar fick utgå av så kallade transporttekniska skäl. Det vill säga att ”Vågen” inte fick plats i kärran.

Om resan dit finns inte mycket att säga. Mer än att E4-an är bra långtråkig.

Väl framme i Stockholm blev det som vanligt en mindre felkörning på grund av vägarbete – stan är sig aldrig lik två besök i rad. Och det resulterade i att släpvagnsekipaget hamnade mitt uppe i Stockholm Cruising. Nästan 20 minuter vid ett och samma rödljus, mc-polisen såg till att stoppa all övrig trafik och släppa fram den evighetslånga jänkarkaravanen.

Så ingen brydde sig om att trafikljuset blev både rött och grönt och rött igen…

Till slut släpptes trafiken och vi kunde rulla vidare ut på Enköpingsvägen E18 och till Barkaby.

På flygfältet hade Wheels-träffen avslutats kvar fanns båara marknadsknallar och Classics egen personal som visade var skåpet skulle stå. Eller rättare sagt inhägnaden där banan skulle vara. Och medan himlen färgades allt rödare av solen plockades banan upp, moment för moment. Av ovan nämnda transporttekniska skäl blev det dock en lightvariant av teknikbanan. Men det skadar ju inte att den är lite lättare första gången.

Mörkret sänkte sig över Barkaby. Banan stod klar, det var dags att dra sig tillbaka till natthärbärget, ett grönt lyxhotell från Renault. ( Det funkar fint att bo i bilen)

Så kom den stora dagen. Det var fullt pådrag överallt. Vid bannan väntade Classic Motors Robert Gustavsson – som efter sitt besök i Hultsfred var väl förtrogen med banans alla egenheter.

Sakta men säkert rullade aktiviteterna igång, Lasse från Finspång var först att prova, med 70-talskepsen käckt på sned grenslade han lånemoppen, en blå Monarped, och gav sig i kast med banan. Och när det väl börjat, blev det inga långa pauser för vare sig oss eller moppen. Många gav sig i kast med banan men bara fyra av dem körde prickfritt under dagens lopp.

Så även en lightvariant kan vara svår nog, med andra ord.

Under dagen var det 53 ekipage som ställde upp i tävlingen. Och många av deltagarna körde dessutom både ett och två övningsvarv. Så monarpeden (och vi) fick verkligen jobba.

Något tävlingsmoment hade vi inte i under tagen. Men lika väl fick vi en segrare. Faskt kanske inte på det viset man kan tro. En ung tjej Chanel Gustavsson ville prova banan. Problemet var bara att hon aldrig kört moped förr. Än mindre handväxlad Monarped.

Men, Robert och jag hjälpte till att förklara kopplingens mysterium och det här med gasen. Problemet var att vi glömde bort att berätta om bromsen. Och hade inte Robert varit snabb i fötterna och sprungit i fatt moppen, hade det inte stannat förrän soppan tagit slut. I Norrtälje någonstans…

Men allt gick väl och efter några försök gav sig Chanel på banan. Med riktigt bra resultat.

Det fanns förstås mycket spännande att titta på ute på flygfältet. Både stort och smått. Äldsta bilen på området var från 1906, en fransk Cotterau (tror jag det stavas). En Saab, tvåtaktare med snöskotermotor och ett par hundra hästkrafter satte sig i minnet, liksom förstås den  enorma Futurelinern under renovering.

Läs mer om evenemanget på Classic Motors hemsida. Där finns det mesta som är värt att veta om Classic Motor på Barkaby.

Olof Carlson